Långtråkigt

Nej nu börjar jag ledsna på det här livet trots att jag kan vara ute och att vädret är fint. Man vill så mycket men man orkar inte. Jag går ut men efter 200 meter måste jag vända och gå hem eftersom orken tar slut. Så där försöker jag flera gånger om dan men 200 metersgränsen är svår att spränga. Om jag träffar någon orkar jag inte stå så länge. Så det blir mycket sittande och liggande. I morgon ska jag gå och kolla såret och sedan kanske jag slipper pencillinet. Hoppas vädret står sig så man kan börja sitta ute. Så just nu verkar man ha en ganska lång vandring tillbaka. Det blev ingen bild i dag för inspirationen tröt.

31 mars,

Bilder från dagens rastning.Kajsa myser.

Kajsa och Nancy Kajsa har pinnen.

I morse var jag ute och rastade Nancy. Utrustad med ett baggenbälte och kryckor gick jag runt kvarteret. (1300m). Inte mycket till promenad för Nancy men det tog lång tid för jag går ju inte så fort. Jag började i ett optimistiskt tempo och det gick jättebra. Jag hängde inte mycket på kryckorna, men halvvägs knäppte det till i knät och gjorde jätteont. Sedan fick jag ta det lugnare och hänga ordentligt på kryckorna. Jag tror att den lilla rundan tog 40 minuter.

Det var inget bra väglag.

Klockan 12 åkte jag upp till Kalvö med båda hundarna och rastade dom i en stor hästhage. Det blev ingen lång runda men den tog en och en halv timme så hundarna fick springa mycket ändå.

Bästa dan hittills

I torsdags kväll tog jag förhoppningsvis den sista Ketogantabletten (morfinbaserad) och jag har klarat mig bra från värk. Jag äter fortfarande sex Panodil om dygnet. Man mår lite bättre när man inte äter så många tabletter.

I dag körde jag bil för första gången och det största problemet är att få in vänsterbenet. Körningen gick ju bra tack vare automatväxeln . Efter att ha rastat hundarna uppe på Kalvö åkte jag förbi gästhamnen för att kolla om min gamle vän Mandarinanden var kvar. Visst är han kvar och han verkar trivas i sällskapet. Jag undrar om han inte är lite tänd på en andhona.

Återbesök på OH

I dag var jag på återbesök på OH och träffade min trevlige kirurg. Såret läker inte på rätt sätt men det läker i alla fall. Det kommer på sikt att läka ihop väldigt fint. Jag ska fullfölja pencillinkuren och om en vecka kan jag ta bort förbandet. Dessutom behöver jag inte komma på någon mer kontroll om det inte förvärras. Jag kan också börja gå igen så det ljusnar faktiskt. Snart kan jag köra igång med sjukgymnastiken också

Ute igen

Snödropparna har varit framme ett tag nu men idag är det första gången jag kunnat fotografera dem. Detta skedde efter att vi varit på en kort promenad i gästhamnen (200m). Jag försöker nu att dra ner på medicineringen och då främst på de häftigaste tabletterna som också ger värst biverkningar. Hittills har det fungerat ganska bra. Jag är fortfarande väldigt trött så man har ingen lusta att vara uppe och hoppa.

Långtråkigt

I helgen blir dagarna längre när sommartiden införs. För min del behöver dom inte bli längre för dom är tillräckligt långa ändå. Jag hade inte räknat med att såret skulle krångla utan att jag skulle kunna vara ute och gå men nu sitter jag här. Jag vågar inte anstränga benet för då är risken stor att såret inte läker ihop. Jag tror och hoppas att det gör så nu för det känns stelt. Hoppas att det har läkt ihop till på fredag när jag ska in och kolla det.

Sårkontroll 3 och 4

Margot och hundarna måndag morgon.

I dag klockan elva var det dags för ny sårkontroll hos distriktssköterskan i Nynäshamn, men efter en snabb koll tyckte hon att det var bäst att jag åkte in till OH så dom själva fick avgöra vad som skulle göras. Hon fixade tid så det var bara för mig att åka hem äta och beställa taxi. Två timmar senare kom jag in till min kirurg som undersökte mig. Sårkanterna vill inte läka ihop så han dubblade min pencillinkur och så rengjordes såret igen. Det kan vara en mindre infektion men pencillinet ska kunna bota den. Klockan 15 var jag hemma igen. På fredag ska jag komma på återbesök och då vill dom att jag ska ta med bilderna som jag tog efter operationen på hela "besättningen". Jag som trodde att dom glömt det. Nu får jag ta det lugnt så att såret inte gå upp igen. Lite trist jag som hoppades kunna börja rehabiliteringen denna vecka. Men det är bara att ta det lugnt även om det är svårt.

Här går gränsen.

Morgonpromenad

I morse följde jag med Margot till Kvarnängen och rastade hundarna. Dom blev jätteglada när husse var med. Kajsa hittade en fin pinne som hon vägrade låna ut åt Nancy. Jag var lite tveksam att åka ut för jag har inte mått så bra sedan i går lunch, men man blir inte sämre av lite frisk luft. Blev lite yr förmodligen är väl blodtrycket lite lågt. Nu känns de i alla fall bättre.

Sårkontroll

Såret har krånglat och inte läkt riktigt så nu ska jag äta antibiotika för att stoppa en ev. infektion. Man tog också prov för att odla. På måndag är det dags för nytt besök. Hoppas att det inte är någon infektion.

Efter en dålig onsdagseftermiddag och kväll tog jag bort en av de starka värktabletterna inför natten. Så nu äter jag bara hälften av dem. I morse kände jag mycket bättre så jag gick ut på min hittills längsta promenad (1 km). Jag blev ganska trött i armarna efteråt för jag får hänga mycket på kryckorna. Men det är nog nödvändigt att gå så mycket man kan så kroppen kommer igen. I morgon ska jag gå och kolla såret igen.

Knärapport

Kl. 11.00 Har just kommit in från den första utomhuspromenaden sedan operationen. Total längd 300 m. Men det kändes skönt att klarat av den.

Fönsterbilder 11 mars