Vilket vårvinterväder.

I bland rastar vi men Si-Si har nog inte tid att sitta.

Man får vara försiktig i sunden för här är inte isen tjock.

Är det en liten björn i vassen?

Just när man börjar ledsna på vintern dyker fina vårvintern upp något som jag förväntat mig. Det är den här tiden på året som jag gillar bäst när det gäller skidåkning. Efter att ha spårat i ganska djup snö hela vintern kan man åka på jättefin skare. Hundarna har fått det mycket lättare när dom slipper pulsa i snön. Det fina med skaren är att man lätt tar sig fram över allt. De senaste dagarna har jag också åkt delvis på isarna där snön ligger hårt packad. Kajsa har väl lite problem med bakbenen, så hon blir lite stel när vi kommer hem. Si-Si springer längst av alla för hon far fram kors och tvärs hela tiden så hon springer väl tre gånger så långt som jag åker under de två timmar vi är ute. Lydnadsträningen med Si-Si går sakta framåt. Hon är lite för taggad i bland men kan man lugna ner henne så blir det bra. Apporten är lite svår just nu. Men till sommaren blir det nog debut. Jag testar Nancy ibland men hon har svårt med skickmomenten så jag vet inte om det är hörseln som spökar. När vi är ute och hon springer lös märker man att hon inte hör så bra när jag ropar eller visslar. Tidigare kom hon direkt. Nu kommer hon dock när hon ser att de andra hundarna springa mot mig men det är nog lite följa John. Hon har blivit lite överdrivet hussig så hon sticker inte ut på egen hand utan då går hon tätt intill mig.