Förutsättningarna för en kanonavslutning i lydnadshundshundsfinalen grusades när Kajsa började löpa drygt en vecka före tävlingarna. Det blev två långa och tröttsamma dagar för Kajsa. Lördagens tävling började för oss först vid halv tretiden. Då brakade högtalarna i gång för att kalla finalhundarna till finalringen. När vi gick in för att för platsliggning kunde man inte höra vad folk sa. Detta elände fortsatte sedan hela tiden under vårt tävlande.
Första nollan kom i sittande i grupp. Kajsa tröttnade när det var tio sek. kvar och la sig på golvet. Flera åskådare sa att hon såg trött ut innan hon la sig. Det är flera år sedan detta hände så något konstigt var det. Nolla nummer två kom i sändade till rutan. Hon tjuvstartade från rutan och jag kan förstå henne för det var inte lätt att att urskilja min röst i högtalaraoset. Tredje nollan kom i fjärrdirigeringen där Kajsa in hörde någonting av vad jag sa. Hon stannade kvar i flera positioner. Domaren var nog inte ovillig att låta oss göra om momentet men jag hade ju redan så dåliga poäng så det hade inte hjälpt med ens med en tia.
På söndagen var det mycket lugnare när vi återigen gick in som sista hund. Jag trodde faktiskt att att vi skulle göra ett hyffsat framträdande men nollan kom direkt i sittande i grupp igen och tyvärr gjorde hon en ny nolla i fjärrdirigeringen också. Jag trodde att mina chanser att komma bland de fem bästa i årets lydnadshund var borta. Men de svåra förhållandena gjorde att de var få ekipage som presterade några toppresultat, så vi hamnade på en femte plats. Samma placering som Kajsas mamma Fia tidigare har uppnått. Inte dåligt av mor och dotter.
Så trots allt blev det ett fint slut på lydnadsåret för Kajsa. Nancy avslutade ju också sitt år utmärkt genom segern i Nacka Cup.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar