Andningskollapps på tävling. (Klicka på texten ).

I dag åkte vi till Tyresö för att tävla i Halloween cup. Jag har under veckan haft vissa  andningsbesvär i den fuktiga luften. I torsdags blev det akuthämtning från apoteket med ny Bricanyl och Pulmericort. I morse rastade jag hundarna och kände mig ok. Luften i Nynäs var lite torrare och det hade torkat upp i gräset så jag såg fram emot att åka och tävla. På   Tyresö var det lite fuktigare i gräset men inget som oroade mig. Efter sittandet och platsliggningen fick jag ta en dos Bricanyl då det började krångla med andningen. Jag värmde upp och det verkade fungera. Så in på plan och under fria följet kom besvären. Jag flåsade och det var jobbigt att få in luft. Si-Si gick skapligt och vi fick 8.5. Innan sättandet började hon tjaffsa och hoppade mot mig och drog i mina jackärmar vilket hon inte gjort tidigare. I sättande stannade hon på tl.s kommando så vi fick 0. Samma tjafs innan sändandet till rutan. Jag började känna mig sämre men tänkte att nu behöver jag inte anstänga mig så mycket så jag skulle klara att gå runt.. Hon stannade bara några meter från mig på väg till rutan men sedan fick jag in henne efter fortsatt tjafs. Sedan tjuvade hon i starten från rutan. 0. Jag fick lov att stanna upp ett tag och fick ta en ny dos Bricanyl för att orka fortsätta. Jag märkte att jag hade lite svårt att koncentrera mig.  Hade svårt att bestämma storleken på apporterna. Sedan fick vi tre 10:or på momenten. Men Si-Si var väldigt konstig för hon märkte väl  hur jag var. I fjärren gick det lite segt. 7,5p. Jag har aldrig känt mig så nöjd att gå av planen för det hade verkligen varit en pärs. Efter vila i klubbstugan kändes det lite bättre. Vi fick 232 poäng, inte mycket att skriva hem om men jag var nöjd ändå. Vi blev tvåa trots allt och missade finalen med två poäng vilket var tur för jag hade nog inte klarat att gå ut igen och tävla. Efter ytterligare vila kände jag mig mogen att köra hem för nu började jag känna mig bättre igen. Nu när jag har varit inomhus några timmar märker jag inte så mycket av besvären. Tack Bosse för att du hämtade bilen så jag slapp gå till parkerningen. Och tack funktionärerna som hade överseende med en "virrig" gubbe. Nu får jag väl ta det lugnt några dagar så får vi se om jag kan ta upp träningen igen.